Bondpojken från Sevalla – som blev tongivande i svensk näringsliv

Ernfrid Browaldh föddes i Lappbro i Sevalla den 20 februari 1889. Han var yngste sonen bland sex barn i J E Petterssons familj och tog sig senare namnet Browaldh (tyska Wald = skog). Det hade inte varit aktuellt att barnen skulle studera, inte förrän på våren 1902. Då tyckte J E att yngsta sonen skulle börja i läroverket i Västerås till hösten. Ernfrid blev jätteglad för han var intresserad av studier och tänkte genast att han skulle börja på reallinjen, som var i särklass mest populär, men pappan bestämde att han skulle gå latinlinjen. Godkänt betyg i latin var en förutsättning för att senare komma in på universitetet i Uppsala och studera juridik. Det hade pappan tänkt sig att Ernfrid skulle göra och sedan gå domstolsbanan och bli domare. Det var den finaste befattning som pappan kunde tänka sig.

Alltså började den unge Ernfrid på latinlinjen och avlade sin mogenhetsexamen, som studenten kallades på den tiden, år 1908. Samma år började han i Uppsala och läste juridik.

Bara 3 år senare var han färdig med sin jur.kand. examen, en exceptionellt snabb studietakt. Så följde värnplikten och därefter tjänstgöring vid Domsagan i Västerås. Avsikten var att han sedan skulle tjänstgöra vid Svea Hovrätt. Men det fanns en hake – tingstjänstgöringen vid domsagan och Svea Hovrätt gav inte något arvode de första åren och Ernfrid ville gifta sig och sätta bo med den flicka han hade sällskap med. Det var Ingrid Gezelius, dotter till stinsen i Västerås. Stinsen var en ståndsperson i staden som umgicks på jämbördig fot med Landshövdingen och Biskopen och då var det ju nödvändigt för Ernfrid att ha en stabil inkomst före giftermålet.

Då öppnade sig en ny möjlighet; advokatfirman Västerås Juridiska Byrå blev till salu och på stående fot beslöt han sig för att köpa den och bli advokat i stället för domare. Så kunde dom gifta sig i nov 1914.

Ernfrid blev en mycket framgångsrik advokat, men en ren tillfällighet gjorde att han kom att länkas in på en annan bana. 1917 hade Handelsbanken öppnat ett kontor i Västerås och chefen där, Pekka Wåhlin ringde upp Ernfrid och erbjöd honom jobb på deltid som ombudsman. Det innebar att han en gång i veckan skulle skriva styrelsens protokoll och i övrigt lämna juridisk hjälp. Det skulle inte ta så mycket tid i anspråk, så Ernfrid tackade ja.

Jul- och nyårshelgen 1919-1920 tillbringade paret Browaldh i Åre. Där träffade de Helmer Stén med fru och kom att tillbringa tiden tillsammans med dem. Stén var då chef för Handelsbankens landsortsrörelse (Provinscentralen) och strax efter detta blev Ernfrid erbjuden att bli chef för den juridiska avdelningen vid Provinscentralen i Stockholm.

1923 blev Helmer Stén chef för Svenska Handelsbanken och Pekka Wåhlin blev chef för Provinscentralen. Dessa två och Ernfrid Browaldh blev det team som sanerade bankens ekonomi och tog itu med bankens farliga industrikrediter. Krediterna till Tändsticksbolaget och till Ivar Kreuger personligen uppgick till 100 milj. kr. Dessutom hade banken genom andra bolags fallissemang blivit ägare till 75.000 aktier i Tändsticksbolaget. Genom avveckling av aktierna och en hårdhänt bantning av krediterna till Kreuger var krediterna 1927 nere i hanterbara 15-20 miljoner kronor. I krisdrabbade skogsindustrier i mellersta Norrland hade dock banken fortfarande aktier som man inte lyckats avveckla på ett godtagbart sätt.

Sommaren 1929 inträffade en ny tillfällighet som kom att skuffa Ernfrid ytterligare uppåt i bankhierarkin. VD Helmer Stén hade fått sällskap av Ivar Kreuger på ett nattåg från Berlin till Stockholm och samspråkat om allmänna saker. Som av en händelse tog Kreuger upp situationen för den splittrade skogsindustrin i mellersta Norrland och kastade fram en tanke att köpa upp ett antal av de små företagen och slå samman dem till en stor, rationell och livskraftig enhet. Kunde banken möjligen tänka sig att sälja sina skogsaktier?

Det passade ju som hand i handske för banken och Ernfrid blev den som fick göra utredningen och upprätta en promemoria som kunde ligga till grund för en affär. Det gjorde han så grundligt så att den utan vidare ändringar visade sig kunna ligga till grund för hela affären. Förutom erforderligt grundmaterial ingick en noggrann värdering av varje företag för sig med angivande av värderingsprinciper och uppgift om vilket pris banken begärde. Dessutom skissades ett förslag på konstruktion för det blivande holdingbolaget. Alltsammans accepterades av Ivar Kreuger och bolagets namn blev Svenska Cellulosa AB, SCA, än idag en mycket livskraftig skogsindustri.

Ernfrid var nu vice Verkställande Direktör i banken och den här affären var givetvis ytterligare en merit för honom. Ernfrids arbete under 1920-talet lade grunden till bankens stabilitet och stryktålighet när 30-talet inleddes med depression och Kreugerkraschen och banken kunde rida ut den stormen hyggligt. När Helmer Stén slutade som VD 1944 så var Ernfrid Browaldh den givne efterträdaren. Ernfrid fick en mycket stark ställning i banken och i svenskt näringsliv. Han var ordförande eller ledamot i många industriföretags styrelser. När statsminister Tage Erlander ville ha näringslivets syn på svensk ekonomi så kallade han till sig Ernfrid Browaldh. Det framgår av Erlanders dagböcker, som jag just har läst.

1955 avlöstes Ernfrid av sonen Tore som Handelsbankens VD, men fortsatte som styrelsens ordförande till 1960. Han blev 93 år gammal och hans intellekt var hela tiden obrutet. Tore avled i januari 2007, nästan 90 år gammal.

Ernfrid hade alltså utan tvekan nått så långt att han kunde räknas bland samhällets toppar. Hans gamla hembygd då, hade han glömt den? Neej då! Bengt Frödin kommer ihåg att han kom i allmänhet någon gång på sommaren och såg till föräldrarnas grav på Sevalla kyrkogård och så åkte han till Sonnebo och hälsade på sin systerdotter Märta Frödin, Bengts mamma, som var född i Väsby Kvarn, där Ernfrid ofta vistades som barn hos sin gifta syster, Agnes Flodström. De resorna gjordes i bankens stora bil med chaufför. En upptagen direktör kunde ju använda tiden i baksätet på bilen till nyttigt arbete!

Skrivet av: Lars Elander

2 thoughts to “Bondpojken från Sevalla – som blev tongivande i svensk näringsliv”

Comments are closed.