Segern i plöjningen togs i år av Curt Andersson, Tortuna på en Ferguson grålle och pokalen fick överlämnas av fjolårsvinnaren Dick Nilsson från Mariefred. Dick tordes tydligen inte ställa upp i år då han stack till Norrland för att jaga ripor. Bra gjort av Curt även om vi tyckte att pokalen skulle ha återförts till Sevalla. En tröst är att självaste plöjningsgeneralen Bo Johansson tog andra priset. Orsaken till att han gick miste om första priset kan ha varit att det att det bara var förbehållit Sevallabor i år att få muta domarna och dopa traktorerna. Domarna å sin sida klagade på att sidoinkomsterna i år var ovanligt dåliga vilket de skylde på snåla sevallabönder. Jag skulle dock tro att orsaken var att all kraft från oss i Sevalla gick åt till att hålla igång hela arrangemanget som växer i popularitet från år till år. I år var det 1100 betalande besökare mot 800 stycken i fjol. Totalt var vi väl med barn, tävlande och arrangörer omkring 1500 personer.
Bland de stora traktornyheterna var en Ford/Ferguson från 1939 som ägs av Kalle Lundberg. Denna traktor var föregångaren till Grållen och hade det för sin tid det så revolterande hydraul-systemet. Äldsta traktorn var även denna gång Sevalla Tekniska ViUngas tändkuletraktor från 1928 ME 22 som betyder Munktell Eskilstuna.
Tortunaborna som kom i stor myckenhet i samlad hop drog sig så småningom hem till Tortunagården för en Afterplöj där segern firades med Munktellsöl och en inbjudan till Sevalla att få delta nästa år även om vi skulle vinna.
Till årets Plöj-boy i klassen stil och etikett röstade publiken på Roger Lötegård från Bred och Birger Eklund Tillberga. De fick samma poäng men eftersom Birger redan har en inteckning i pokalen fick Roger ta med sig pokalen hem till Uppland.
I manegen stormade tornerspelarna in på sina ponnyhästar. Yngsta riddaren var bara fyra år. De gjorde en fantastisk uppvisning när de visade sina färdigheter med lans och svärd. Det gällde att i full galopp stöta lansen i riddarvapnet som hängde på ett snöre, ränna svärdet genom flera ringar samtidigt eller att spetsa fienden med lansen varefter svärden med stor precision stöttes ner i en tunna. De unga ryttarna med mammorna var därtill mycket stiliga att se i sina praktfulla kläden för att inte tala hästarna i sina schabrak. De började träna i juni i år så frågan är var de skall sluta när de hade sin första uppvisning redan på Brunnbydagarna i augusti och nått en sådan färdighet i mitten på september. Riddarna var:
- Prickiga riddaren Joel Torstensson 4 år med mamma Jenny
- Nattens riddare Anton Lindholm med mamma Ank
- Drakens riddare Viktor Törnblom med mamma Gisela
- Riddaren av svärdens orden Emil Forslund med mamma Tarja
- Stjärnornas riddare Viktor Elander med mamma
- Eldflammornas riddare Oskar Torstensson som fick klara sig utan sven.
Efter tornerspelen fick vi se en mycket imponerande uppvisning i apportering med labradorhund. John Selin talade om vad som skulle ske medan domptören Urban Larsson dirigerade sin hund Sigge med i stort sett bara en visselpipa och armarna för att få Sigge att välja ut en bestämd påse bland många som var utkastade på fältet. Till nästa år kan det vara möjligt att få se fler hundar på en och samma gång.
Efter hunduppvisningen kom sex stora, svarta och ståtliga Frieserhästar som red kadrilj. Ordet kadrilj är namnet på en fransk kontradans från 1700-talet vanligen dansad av fyra par i en fyrkant. Det finns ca. 300 stycken Frieserhästar i Sverige och 40 000 i hela välden. Frieserhästar höll på att dö ut i början av 1900-talet. Ryttarna var Ricky på Sybren, Sara på Wessel, Tarja på Sanne, Lena på Keeper, Stefan på Sybrich och Lissla på Greta med speakern Arne Nyström. Ryttarna bor långt från varandra så det kan bli svårt med träningen ibland vilket inte avslöjades i den mycket samspelta gruppen. Ryttarna kom från Järlåsa, Sala? och Sevallas Kinsta Kvarn och Säterlund. Vi hoppas att få se dom nästa år igen. Det var en upplevelse.
För barna var ändå åkandet på vagn efter en traktor med tändkula det stora äventyret. Barna satt kvar varv efter varv och en och annan förälder eller farmor sågs också bland de åkande. Vi hoppas att vi till nästa år även får en åkvagn med soffor för pensionärer – kanske en restaurangvagn med fulla rättigheter för en Munktells-öl. Leka på halmbal var en annan trevlig upplevelse för barna medan äventyret med att gå i blöt lera i gummistövlar som satt fast i leran uteblev i år till några barns stora besvikelse.
2006-10-15 Gunnar Björklund