Atterstaboplatsen
Attersta boplats nämns första gången år 1913 av forskaren Eskil Olsson. Boplatsen är belägen N.V. om bron över Lillån och invid skogskanten. Det är ett soligt och lugnt läge – alldeles ovan den dåvarande havsstranden. Strandlinjen gick då 40 meter över havet. En begränsad undersökning har gjorts av boplatsen och man fann, förutom de krukskärvsfynd som tidigare Atterstaägare gjort, en del krukskärvor som var dekorerade med gropar, kamstämplar samt en del avtryck som liknar snöravtryck.
Vid boplatsen har man även funnit fyra håleggade stenyxor, kvarts och flinta. Arkeologer som jämnfört materialet från Attersta med andra boplatsfynd skriver citat: Sammanfattningsvis kan konstateras, att inslaget av för gropkeramikens främmande mönster är särskilt framträdande från Attersta”
Längre än konstaterande av kontakt med åkerkulturen vågar författaren (L. Löfstrand) inte gå. Författaren konstaterar också att Atterstaboplatsens invånare bör ha haft ett starkt samband eller bebotts av folk bekanta med båtyxkulturens föremålstyper. En sammanfattning av Attersta-boplatsens undersökning finns i Västmanlands fornminnesförenings årsbok, 1965-66.
Kylösaboplatsen upptäckt 1989
Kylösas stenåldersboplats är belägen vid och på tomten till Kylösa 1:20. Vid en sökning efter en gammal torpgrund inom detta område påträffades keramikdelar med mönster och gropar.
En jämförelse gjordes av tomtägaren, J-O Johansson, med Länsmuseets krukskärvsmaterial från Fågelbacken (Hubbo). De funna skärvorna innehöll samma dekorationer som skärvorna från Fågelbacken, varvid museets arkeologer kontaktades. De besökte platsen och fann i trädgårds-landet ett stort antal krukfragment från olika slags kärl, två flintavslag och en del kvartsavslag.
Höjdläget är cirka. 40 m.ö.h. Materialet som arkeologerna fann inom boplatsområdet och läget i naturen gjorde att de bedömde att det rörde sig om en stenåldersboplats från den gropkeramiska perioden för ca 5000 år sedan. Krukskärvsmaterialet innehöll dekorationer från den äldre delen av den nämnda perioden men det fanns enstaka skärvor från stridsyxkulturen. Andra fynd som gjorts i trädgårdslandet är en liten slipsten som har använts för att vässa spetsiga föremål och två halsbandsdelar.
Krukskärvorna från Attersta saknar de äldre och storgropiga intrycken i skärvorna. Dessa finns hos Kylösas och Korgestas (Rosendal) keramiken.
Mälby-Vinterkärret (en inäga till Kylösa)
Under våren 1990 planterades ett hygge på Kylösa mot Mälbygränsen. Markområdet såg ”slitet” ut och två stenyxor, hålmejslar, har hittats på inägan Vinterkärret. Det fanns keramik vid en eldhärd samt på en åsen intill inägan. Skärvorna hade samma struktur och utseende som de vid Kylösas stenåldersboplats. Platsen har ett bra solläge vid utloppet från Vinterkärret som då var en grund sjö straxt ovanför den forntida stranden. Eftersom endast en mycket begränsad undersökning av området har gjorts kan man inte med säkerhet säga ifall området har varit en fast boplats eller en tillfällig uppehållsplats. Fyndplatsen är inte registrerad.
Korgesta – Rosendal
Denna boplats upptäcktes 1990. Krukskärvor vid Rosendal såg likadan ut som skärvorna från Kylösas stenåldersboplats. I september kom arkeolog Elisabeth Nyberg tillbaka med material som han hade lånat från Kylösas boplats. Ett besök gjordes hos Sven-Åke Eriksson i Rosendal. Keramikskärvor samt mycket kvartsavslag vittnade om att en boplats med all sannolikhet har existerat vid platsen.
Enligt Elisabeth Nyberg skulle detta i kombination med läget i naturen och höjdläget (40 m.ö.h.) vara tillräckligt för att få platsen godkänd som en stenåldersboplats. När Sven-Åke Eriksson byggde sin villa en bit NV om fyndplatsen fann han två stycken trindyxor. Korgesta-Rosendals e.v. stenåldersboplats bör hålla samma ålder som den vid Kylösa cirka 5000 år.
Sevallas kända stenåldersboplatser med dess fyndmaterial samt yxor från olika stensålderskulturer vittnar om att bygden har en mycket gammal kultur. Det gynnsamma höjdläget där skogsmark omsluter en slättmark med Sagån (den tidigare havsviken) som livsnerv har gjort det möjligt för folk att bo och få sin utkomst inom området – under skilda tider. Stenåldern övergick sedan i den tidsperiod som benämns bronsålder. Bronsåldern omfattar tidsperioden för 3500-2500 år sedan.
Källor
Mårten Stenberger: Det forntida Sverige.
Västmanlands fornminnesförenings årsbok 1917
Västmanlands fornminnesförenings årsbok 1965-66. Lars Löfstrands artikel.
Riksantikvarieämbetets inventering 1988-89. Sevalla socken.
Jan-Olov Johanssons förfrågan till markägarna om fynd 1967-92.
Prosten Muncktells dagbok, Sevalladelen, av Magdalena Hellkvist.
Karta erhållen av Elisabet Nyberg-Olsson Uppsala.
Fotografier från arkivet i Sevalla bygdegård.
Jan-Olov Johansson