Etikett: Tärna

Johan Erik Pettersson föddes den 8/12 1846 i Kivsta, Kila församling i en bondesläkt med anor från 1600-talet. Fadern dog när han var helt ung och en äldre bror tog över gården så Johan Erik Pettersson tog tjänst som dräng på andra gårdar när han växte upp. När han tjänade i Norrby fick han kontakt med Maria Gustava Thulin, Tingvastbo, Tärna. De gifte sig 1872 i Tärna. Svärfadern ägde också en gård i Bro i Sevalla, den som senare kallades Lappbro i bygden. Den gården var då nästan jämnstor med de övriga Brogårdarna. Där blev Johan Erik arrendator samma år. 1875 får han tillsammans med hustrun lagfart på gården.

Han blev snabbt respekterad och uppskattad i sin nya hembygd och fick många förtroendeuppdrag; kyrkvärd och kommunalordförande i socknen och nämndeman i Västmanlands Södra Domsaga. Där blev han också snabbt respekterad och av häradshövdingen utsedd till häradsdomare. På den tiden var häradsdomaren en slags ordförande för nämndemännen. Senare blev det bara en hederstitel på den nämndeman som hade flest tjänsteår och 1971 togs titeln bort helt och hållet.

Genom uppdragen blev Johan Erik väl förtrogen med juridiska frågor och han hjälpte sockenbor och kanske andra också när kontrakt och handlingar skulle upprättas. Han blev ombud för hjälpbehövande i sådana frågor och titulerade sig ombudsman. Den titeln hade en helt annan och finare klang på den tiden än vad den har idag. Ombudsmannen i ett företag på den tiden var juridiskt kunnig och han skrev styrelsens protokoll. Auktionsverksamhet var ytterligare ett näringsfång som Johan Erik Pettersson ägnade sig åt. ”Det gick bra för pappa” konstaterade Agnes Flodström (dotter) i den bandade intervju som finns i arkivet i Sevalla bygdegård.

Paret fick sju barn, varav en dotter, Augusta Maria född 1879, levde bara 1½ år. Hon var tvillingsyster med Agnes Maria, som gifte sig med August Flodström. Lilla Augusta finns med på föräldrarnas gravsten. Mamman blev bara 46 år gammal. Hon dog 1899 och låg sjuk hemma i sjutton dygn innan hon dog. Dock hade hon väl den bästa vård som stod att få på den tiden för doktor Holm i Västerås var ut varje dag. Han hade egen häst och vagn och kusk, så han kunde göra resor ut på landsbygden.

Vid arvskiftet efter modern fick alla barnen var sin del av halva fastigheten 1901. Äldste sonen, Ernst, köpte ut alla syskonen och fadern 1904. Pappan flyttade då till Äs i Romfartuna till en gård som inte längre finns kvar. Mangårdsbyggnaden i Lappbro var ett stort 1½ plans hus med frontespis så det var ett stort rum mitt i huset på övervåningen och två gavelrum. Nedre våningen hade den traditionella sexdelade planen. Den låg i gårdstomtens nordöstra del. Ragnar Lennkvist berättar att han kommer ihåg att grundstenarna fanns kvar när han bodde hemma hos sina föräldrar, men dom fyllde upp med matjord där och fick ett alldeles utmärkt kryddland.

1907 var man sysselsatt med storbak i Lappbro och hade eldat upp den stora murade bakugnen i köket riktigt ordentligt. Plötsligt kände man röklukt och när man öppnade dörren till ”tredje vinn” (oinredd vind på tredje våningen) så slog lågorna ut. Allt var övertänt och huset brann ner till grunden. Det ansågs att en bärande bjälke, som var inmurad i skorstensstocken hade fattat eld av den hårda och långvariga eldningen.

1908 sålde Ernst gården till en viss Fagerström från Västerås. Det var nog ett spekulationsköp, för redan 1911 såldes gården vidare till gårdsägarna P.A. Pettersson och Melker Pettersson, Furuhäll, Eskilstuna. Dessa hade nog också köpt i spekulationssyfte, för 1919 styckade de upp gården och sålde delar till resp. Bro gård och Skogsbro. Namnet Lappbro kan möjligen ha med den uppstyckningen att göra. Någon lapp finns inte i ägarlängden. Albin Lennkvist köpte det som var kvar av stamfastigheten och bodde där med sin växande familj i 40 år. Ragnar berättar att familjen tyckte inte om namnet Lappbro och kanske var det därför som sockenborna alltid sade ”Lennkvistens” om gården. Namnet Lappbro fanns dock kvar i det undermedvetna.

När Ernst Pettersson sålt Lappbro köpte han den betydligt större gården Bjurhovda i utkanten på Västerås och var förutom godsägare också han auktionsförrättare liksom sin far. Auktionsfirman hette Pettersson & Högsberg. Det berättar Ingvar Larsson, Aberga, liksom att Ernsts äldste son, Eric Bjurhovd, född 1904, var flygpionjär och startade en flygskola på Johannesbergs flygfält i Västerås. Senare startade han trafikflyg i Malmö, men det var redan på 30-talet, så marknaden var ännu inte mogen för flyg. Under kriget var han stridspilot i Malmö samtidigt som Ingvar Larsson flög spaningsplan med bas i Västerås men med Malmö och västkusten som spaningsområde.

Mest känd blev dock Johan Erik Pettersson yngste son, Knut Ernfrid som senare tog sig namnet Browaldh. Ernfrid var bara 10 år när hans mamma dog 1899 Eftersom pappan var mycket upptagen kom Ernfrid att vistas mycket hos sin 10 är äldre, gifta syster, Agnes Flodström i Väsby Kvarn. Ernfrid Browaldh levde ett långt och händelserikt liv och i ett kommande nummer skall jag belysa delar av hans livsgärning.

Skriven av: Lars Elander